Fotgrafering är fantastiskt.
Fotgrafering är fantastiskt, jag älskar det. Att fotografera, att redigera, att bli fotad. Att föreviga en vacker syn, en känsla. Perspektiv, ljus, skärpa, motiv, att ta den perfekta bilden är ren och skär lycka.
Vem jag är.
Om någon tjej i min skola skulle beskriva mig skulle det antagligen låta ungefär såhär:
"Hon är en av dom där jobbiga, en som skriker och kramas, klänger på killar. Hon och hennes kompisar är högljuda och tror att det är dom som härskar över alla här. Hon har långt brunt hår och jätte mycket smink, hon är äckligt smal och har för djupa urringningar. Hon verkar korkad men lyckas ändå få toppbetyg"
Att försöka beskriva mig själv blir svårare... Att se på sig själv objektivt är aldrig lätt.
Jag är en väldigt boksmart tjej som hatar att plugga, och inte gör det heller. Jag har många vänner och är aldrig ensam, men har ingen jag känner mig jätte nära. Jag har väldigt vackra ansiktsdrag, det är något jag vet och är nöjd med. Tyvärr har jag som alla tonåringar finnar som förstör. Enligt mitt BMI är jag underviktig och även om det är något jag aldrig skulle erkänna är jag lite stolt över det.
Dessa falska bloggare
Jag är själv en av dom, en av alla dessa fjortisar med ytliga bloggar. Fylda med bilder på sig själv tagna i webbcam och massa förkortninga och smilysar. Men nu räcker det. Det här får bli en paralell blogg, en väldigt mycket personligare, men utan att avslöja för mycket. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa den, jag skriver för min egen skull. För att försöka inse vem jag är.
